Democracy and Diffusion : Creating a Comprehensive Model for Explaining Democracy
Cross-national research aiming to explain democracy normally focuses either on internal or external factors as relevant for a country's level of democracy. However, several scholars argue that democratization is not a completely domestic process. This study, with diffusion theory as a point of departure, shows how the two perspectives can be simultaneously examined. With the help of a theoretical framework that separates factors into different analytical levels, quantitative analyses make it possible to reach empirical results that examine the relevance of diffusion when it comes to countries' levels of democracy, while controlling for internal variables. The results show that the effects of diffusion disappear when controlling for internal characteristics. In some cases, though, deviations to domestic explanations can be handled by addressing international influence instead. In general, it is reasonable to argue that the most powerful explanations for democracy are the traditional internal circumstances such as wealth and education. ; Jämförande studier med ambitionen att förklara länders nivå av demokrati väljer normalt en av två vägar. Det ena alternativet, och möjligen det mest frekventa, innebär att man försöker förklara länders demokratinivå utifrån egenskaper som man finner inom respektive fall. Oftast uttrycks detta genom att man tar fasta på länders ekonomiska utveckling, välstånd och kultur och försöker relatera det till deras demokrati. Det andra alternativet betraktar demokratiseringsprocesser som fenomen som inte huvudsakligen beror på interna karaktäristiska utan som istället beror på spridandet av idéer, det som benämns som diffusion. En begränsning som kännetecknar mycket av den rådande forskningen är att kombinationen av dessa båda perspektiv sällan förekommer. Den här studien har till uppgift att undersöka effekten av diffusion på länders nivå av demokrati samtidigt som länderspecifika egenskaper hanteras. För att beskriva de många relationer som stater idag har med andra länder används ofta beteckningen globalisering. Givet att de flesta länder idag har relationer med andra länder inom många olika områden förefaller det rimligt att fästa fokus på denna utgångspunkt även när demokratisering diskuteras. Möjligheten att sprida idéer från ett land till ett annat borde också idag vara långt större än tidigare. Successivt så har också det forskarsamhälle som studerar demokrati accepterat denna verklighetsbeskrivning. Forskning inom både kulturgeografi och statsvetenskap har bidragit med viktiga resultat. Man har kunnat leda i bevis att demokratier är geografiskt sett samlade och att grannländer ofta har likartade nivåer av demokrati. Till och med när viss kontroll sker för de traditionella förklaringarna för demokrati visar sig diffusionsfaktorer vara av vikt. En begränsning i många av dessa studier är dock att de är underspecificerade i relation till landkaraktäristiska. Man kontrollerar inte, med andra ord, i tillräckligt hög utsträckning för de olika tänkbara faktorerna som är uttryck för länders interna egenskaper och som kan tänkas förklara demokratinivå. Genom att pröva tre olika indikatorer för diffusion i relation till två olika kategorier av interna förklaringskrafter hanterar denna studie denna brist. Detta sker genom en analytisk åtskillnad mellan tre olika nivåer av teoretiskt grundade förklaringskrafter. De empiriska testen sker i formen av tvärsnittsanalyser genom i huvudsakligen regressionsanalyser på ett material som utgör i princip samtliga av världens stater. Undersökningen ger ett antal intressanta resultat. Effekten av diffusion på demokratinivå framstår som oklar men efter omfattande kontroll för exogen variation förefaller det som att denna faktor är svag i relation till andra förklaringskrafter. Traditionella förklaringar som betydelsen av ekonomisk utveckling och välstånd och religion framstår istället som de centrala variablerna. Även det tillägg som på senare år har gjorts till denna teoribildning kan verifiera. Det avser att ett ekonomiskt välstånd byggt på oljerikedomar inte har en positiv utan istället en negativ relation med demokratinivå. Sammanfattningsvis är alltså effekten av diffusion utan relevans när vi vill förklara variationen i demokrati bland världens stater. Vissa oklarheter existerar alltjämt vilket pekar på behovet av fortsatt forskning. Förutom vissa inkonsekventa resultat i regressionsanalyserna finns det också länder i datamaterialet vars förhållandevis höga nivå av demokrati är svår att förklara. Kanske kan man tänka sig att de fattiga muslimska länderna i Västafrika (Mali, Senegal och Sierra Leone) som trots allt är demokratiska är det p.g.a. att något av ett demokratiskt kluster har skapats i regionen. Avslutningsvis är det viktigt att understryka att de mest heltäckande förklaringarna till demokrati kan ges när förklaringskrafter som motsvarar olika analytiska nivåer kombineras.
