Vinstdrivande företag ska ge god kapitalavkastning åt sina ägare. Lantbruksföretag ska förvisso förränta ägarens kapital, men trygghet och traditioner är också viktiga målsättningar. Medlemsorganisationer har ofta ännu mer vagt formulerade målsättningar, eftersom det i regel finns olika falanger inom medlemskåren liksom i politiska partier. När en medlemsorganisation har diffusa målsättningar, ligger det nära till hands att organisationen utvecklar pseudomål. Sådana mål betyder egentligen inte mycket, men de är lätta att mäta och kommunicera. LRF har sedan många år en sådan pseudomålsättning, nämligen ett stort medlemsantal. Nu vill de öka antalet företagsmedlemmar med 25 procent under tio år (se ATL 14 januari 2020). Det hänger naturligtvis samman med LRFs medlemstapp för några år sedan, då föreningen av finansiella skäl tvingades höja medlemsavgiften rejält. Medlemskåren ska nu öka från dagens 118 000 företagsmedlemmar till 150 000. Det ska tillkomma 2 000 nya medlemmar per år.
This is a review of the following book: J. Bijman, R. Muradianand J. Schuurman (eds) Cooperatives, Economic Democratization and Rural Development Edward Elgar Pub. Ltd., Cheltenham, UK, 2016.
Alla företagare är utsatta för risker. Det finns till exempel osäkerheter beträffande politiska beslut liksom rörande den egna och närståendes hälsa. Lantbruksföretagare lever med att produktkvaliteten och volymerna påverkas av väder och skadeangrepp. Det finns också risken att någon handelspart kan vara otillförlitlig. En del av dessa risker är svåra att hantera. En typ av risk, som är påtaglig inom merparten av lantbruket, gäller avräkningspriserna. Det är dock möjligt att hantera prisfluktuationer genom prissäkring av många lantbruksråvaror.
Familjejordbruk är ett ord med starka känslomässiga laddningar. Alla tycks omhulda familjejordbruket och familjejordbruk har också varit en politisk målsättning i olika länder. Ekonomer har hävdat att familjeägande är den ekonomiskt överlägsna organisationsformen för lantbruksproduktion. Visst förekommer stordriftsfördelar inom lantbruk, men det finns gränser. En gräns är att det är kostsamt att ha anställd ledningspersonal när det gäller biologisk produktion. De anställda agerar inte självklart för att produktionen ska bli så effektiv som möjligt. En familjejordbrukare har däremot intresse av att ständigt hålla uppsikt över vad som kan tänkas hända i produktionen.
Det förs en debatt om det ska införas obligatorisk ursprungsmärkning inom ett flertal kategorier av livsmedel. Svenska producenter blir kanske tvungna att märka produkterna med varifrån de huvudsakliga råvarorna kommer. De som stödjer idén hänvisar till de senaste årens matskandaler, konsumenternas behov av information, de svenska produkternas förlorade marknadsandelar med mera. Det har lämnats in flera motioner till riksdagen om ursprungsmärkning och ännu flera riksdagsledamöter har uttryckt sitt stöd. Men det finns dåliga erfarenheter av att marknadsanpassningen ska ersättas av politikanpassning.
I Sverige måste mjölkkor vara utomhus under sommarmånaderna. Det tillhör "den svenska modellen" som politikerna drivit igenom. I sin medborgarroll är nog många svenskar positiva till utegående kor, men i den rollen betalar de ingenting för extrakostnaderna. Det är bara som konsumenter de skulle kunna bidra till mjölkböndernas intäkter, alltså genom att betala mer för livsmedel som producerats enligt "den svenska modellen". Utan pengar från vare sig medborgarna eller konsumenterna är det mjölkbönderna som får stå för merkostnaderna.
När en demokratisk organisation blivit stor, måste det finnas mellanled mellan medlemmarna och ledningen. Så är det i alla kooperativa, politiska, ideella, och andra större medlemsorganisationer. Mellanleden ska förmedla synpunkter från gräsrotsnivån till organisationens topp. Vidare ska mellanleden ge information till medlemmarna om vad som händer inom organisationen. Utan dessa funktioner kommer ledningen inte att styra såsom medlemmarna vill och medlemmarna kommer inte att uppleva organisationen som meningsfull.
ABSTRACT*: Members' transaction costs decrease as a consequence of cooperative principles and cooperative values. The members' cooperative values reduce their uncertainty in relation to each other and in their relationship to the business environment. Thus, there are two categories of values: social values and sovereignty values. The cooperative principles are characteristics of the cooperative organization that aim to reduce transaction costs in the members' relationships with the cooperative. Thus we find two types of principles: business principles and society principles. Business principles state how relationships between the cooperative enterprise and the members should be designed. Society principles reduce transaction costs for members in their interactions.
1 Jordbrukskooperationen idag Svensk jordbrukskooperation upplever för närvarande två stora problem. 1 Den producentkooperativa företagsformen utsättes för så stark kritik från så många betydelsefulla maktcentra att det är berättigat att tala om en legitimitetskris. I synnerhet kan den nya konkurrenslagen betraktas såsom ett utslag av misstroende mot jordbrukskooperationen. 2 Till följd av ökande konkurrens och allt öppnare marknader finns behov av effektiviseringar i de jordbrukskooperativa företagen. Det gäller kostnadsnedskärningar såväl som marknadssatsningar, och de är nödvändiga oberoende av om Sverige blir EU-medlem eller ej. De erforderliga effektiviseringarna och den återvunna legitimiteten kan nås på olika sätt; genom interna rationaliseringar inklusive strukturrationalisering, genom förbättrade utbytesrelationer med de olika intressenterna i omvärlden samt genom omprövning av det sätt, varpå medlemsrelationerna är uppbyggda. Här analyseras endast det sistnämnda, alltså relationerna mellan medlemmarna och det kooperativa företaget. Hur dessa relationer är upp¬byggda uttryckes av de kooperativa principer, som företagen följer. Således granskas om dessa kooperativa principer kan omtolkas på ett sådant sätt att effektivitetsgraden höjes, dvs kooperationen och lantbrukarna blir mera konkurrenskraftiga, samtidigt som förtroendet till jordbrukskooperationen återställes. 2 Kooperativa värden Med kooperativa principer förstås en uppsättning regler för hur en organisation ska vara uppbyggd för att kunna fungera såsom kooperativ, dvs för att dess ägare också ska (1) vara dess samhandelspartners, (2) kunna styra organisationen och (3) erhålla överskottet från organisationens verksamhet. De kooperativa principerna specificerar hur medlemmarna ska förhålla sig till varandra samt hur det kooperativa företaget ska agera gentemot medlemmarna. För att medlemmarna ska vilja acceptera dessa principer är det nödvändigt att de åtminstone i någon grad erkänner sig till en bestämd uppsättning av värderingar eller normer, nämligen de s k kooperativa värdena. Med detta är sagt att kooperativa värden och principer kan förstås utifrån en logisk, funktionalistisk tankelinje. Det är inte nödvändigt att inkludera resonemang om kooperativ ideologi i en förklaring av kooperativ verksamhet. Ideologiska förklaringar kan tvärtemot skapa mer förvirring än klarhet. Till skillnad från ideologin kan de kooperativa värdena bidra till förståelsen av kooperationsfenomenet. I litteraturen förekommer åtskilliga redovisningar av kooperativa värden. Ett sätt att strukturera dessa är i två huvudklasser. Den ena är socialitetsvärden, som uttrycker att medlemmarna har tillräckligt förtroende för varandra för att våga engagera sig i ett gemensamägt företag. Det krävs engagemang vad gäller verksamhetens målsättning, resursanskaffning, verksamhetens bedrivande, medlemsbehandlingen samt styrningen av verksamheten. Den andra klassen är suveränitetsvärden, vilka reducerar medlemmarnas risker för att den kooperativa organisationen inte skulle bli framgångsrik – det handlar om kooperationens oberoende och om medlemmarnas frihet och frivillighet. 3 Kooperativa principer Litteraturen om kooperativa principer avslöjar att det finns vitt skilda uppfattningar om vilka de kooperativa principerna är och därmed också i grunden vad begreppet står för. Mycket ofta utgår framställningarna från historiska betraktelser och ideologiska övertygelser. Med det syfte, som den föreliggande studien har, är det emellertid angeläget att de kooperativa principerna förstås i ett vetenskapligt sammanhang och att deras ekonomiska betydelse står i fokus. Det betyder att en annan klassificering av de kooperativa principerna är nödvändig. En huvudindelning göres här i föreningsprinciper, som preciserar hur medlemmarna ska förhålla sig till varandra, samt affärsprinciper, som anger hur det kooperativa företaget ska agera gentemot medlemmarna. Med dessa båda kategorier av regeluppsättningar kan en del av de i den gängse litteraturen nämnda principerna förkastas och andra kan omprövas. Sålunda blir resultatet att fyra principer urskiljes. För att ett företag ska kunna fungera som kooperativt ska medlemmarna … 1) utforma medlemskårens sammansättning (principen om medlemskap), 2) äga företaget (principen om medlemsfinansiering), 3) styra företaget (principen om medlemsstyrning) och 4) driva samhandel med företaget (principen om medlemshandel). 4 Kooperativa principer i principiell belysning Inom ramen för de fyra kooperativa principerna finns stora variationsmöjligheter. Principen om medlemskap innebär sålunda att en kooperativ förening kan vara mer eller mindre sluten. Det kan införas strikta krav på vem som ska tas in som ny medlem, eftersom nya medlemmar inte får skada de befintliga medlemmarna. Likaså är det ibland lämpligt att ställa hårda krav på utträde ur föreningen, dvs kräva att en medlem måste ta ansvar för sina handlingar inför de kvarvarande medlemmarna. Av stor betydelse är vilken grad av integration som finns mellan medlemmar och kooperativt företag – för att uppnå en effektiv verksamhet i en hård konkurrens måste integrationsgraden vara tämligen hög, dvs medlemmarna bör vara fast knutna till det kooperativa företaget. Principen om medlemsfinansiering innebär att ingen annan än medlemmarna ska stå för egenkapitalet, men vissa undantag kan tänkas för perifera verksamhetsgrenar. Det individuella egenkapitalet kan och i regel bör tillskjutas med hjälp av ett flertal olika finansieringsinstrument, och överlag bör det individuella egenkapitalet svara för en hög andel av det samlade egenkapitalet, åtminstone klart högre än i svensk jordbrukskooperation. Kollektivt egenkapital är lämpligt för investeringar i anläggningar, som ger en fast kostnad oavsett medlemsantal. En mycket hög andel kollektivt kapital är problematisk såtillvida att ägandet är svårt att identifiera. Oavsett om kapitalet är individuellt eller kollektivt är det självklart att det utsättes för avkastningskrav, som motsvarar marknadsränta. Den gängse kooperativa principen och lagparagrafen om begränsad insatsränta förkastas således, då den medför inoptimal allokering av resurser. Vanligtvis är medlemsstyrningen av företagen demokratisk, dvs man följer en regel om en medlem, en röst. I tillfällen med starkt heterogen medlemskår och svag sammanhållning mellan medlemmarna kan differentierad röststyrka tänkas. I situationer med hård ekonomisk press är differentiering av priser och service nödvändig vid medlemshandel. En differentiering efter de kostnader, som medlemmen åsamkar föreningen, leder till att det samlade resursutnyttjandet inom kooperativet förbättras. Differentiering efter medlemmarnas priskänslighet är däremot ofta problematisk, i det att den kan medföra slitningar inom medlemskåren. I övrigt innebär principen om medlemmarnas samhandel att det kooperativa företaget förvisso kan sälja till och köpa från också ickemedlemmar, förutsatt att detta ligger i medlemmarnas intresse. Däremot är det diskutabelt om det kooperativa företaget ägnar sig åt verksamheter helt utan medlemsanknytning, eftersom de vinster som göres där ger förvrängda marknadssignaler, om de utbetalas till medlemmarna i form av högre avräkningspriser eller lägre produktionsmedelspriser. Ett liknande resonemang kan föras för verksamheter långt fram i förädlingskedjan – de vinster, som det kooperativa företaget gör i dessa, bör utbetalas i form av kapitalavkastning till medlemmarna för att inte förorsaka alltför stor överproduktion, som pressar prisnivån. 5 Jordbrukskooperationens kooperativa principer Den svenska jordbrukskooperationens regelverk består av (1) lagregler, fr a lagen om ekonomiska föreningar, (2) LRF:s uppsättning av kooperativa principer, som man dock inte är tvungen att följa, (3) föreningarnas egna stadgar samt (4) regler, normer och principer, som man följer utan att de finns nedtecknade och tvingande. De kooperativa principerna för de fem föreningar, som redovisas i praktikfallsform, visar betydande skillnader. Alla tre mejerierna lider av överskottsproduktion, men de har valt delvis olika vägar för att lösa problemet. Arla har omfattande export till förlustbringande världsmarknadspriser; Skånemejerier har satsat mera på ostproduktion för den svenska marknaden; Milko har slutit föreningen i hopp om att reducera överskottet. Även i övrigt finns skillnader, bl a såtillvida att Milko bekänner sig till ett kooperationsbegrepp av traditionellt svenskt snitt, medan Skånemejerier är mera nytänkande. Skillnaderna visar sig exempelvis i intresset för prisdifferentieringar. Intressant är Arlas proportionella insatssystem, som emellertid leder till att det individuella kapitalet reduceras kraftigt. Föreningarna är eniga om att rösträttsfördelningen en medlem, en röst ligger fast. En annan likhet består i att man inte betalar ränta på medlemsinsatserna. Då det gäller medlemskap avviker Scan Väst såtillvida att pensionerade medlemmar mister sin rösträtt. På flera håll, bl a i Väst-svenska Lantmän, finns ett strävan att öka det individuella egenkapitalets andel på bekostnad av det kollektiva kapitalet. Sammantaget måste erkännas att de fem föreningarna under senare år har börjat tänka på de kooperativa principerna på ett mera otraditionellt sätt, och i viss mån har man också genomfört konkreta förändringar. Icke desto mindre är de i huvudsak uppbyggda enligt den kooperationsuppfattning, som har sin rot i den strikta jordbrukspolitik, som tidigare rådde i Sverige. Det finns med andra ord utrymme för åtskilligt nytänkande. 6 Jordbrukskooperationen inför framtiden För att de svenska jordbrukskooperativa företagen ska kunna bedriva en maximalt effektiv verksamhet krävs lagändringar, framför allt vad gäller föreningslag, skattelag och konkurrenslag. Det övergripande är att den kooperativa verksamhetsformen ska ges betydligt friare händer så att den får möjlighet att anpassa sig till en ständigt föränderlig omvärld. Föreningslagen bör rensas från de ideologiska element, som begränsar möjligheterna till effektivitet, bl a kravet på likabehandling, taket för insatsräntan och kravet på öppna föreningar. Det bör ges möjligheter till nya finansieringsinstrument. I anslutning härtill bör skattelagstiftningen inte som nu främja föreningar, som är uppbyggda på ideologiska grundvalar (exempelvis lika rösträtt), och förfördela föreningar, som är organiserade på basis av ekonomiska hänsyn. Konkurrenslagen måste erkänna att det finns och bör finnas producentkooperation, och att denna måste tillåtas att vara uppbyggd på ett effektivitetsbefrämjande sätt. Förbudet mot förhandlingskooperation bör tas bort och federativ verksamhet måste tillåtas. Särskilt angeläget är att kraven på fri medlemsrörlighet måste försvinna, eftersom det betyder att samtliga lantbrukskooperativa systematiskt blir försvagade beträffande medlemsstyrning, finansiering och produktion. Viktigt är att man inom de lantbrukskooperativa företagen snarast vidtar åtgärder. Dels finns det åtskilliga förändringar i kooperativa principer, som företagen kan göra inom den nuvarande lagstiftningens ramar. Eftersom det i de flesta fallen tar några år från det att olika kooperativa principer har omprövats till dess att man kan skörda frukterna av denna modernisering, är det angeläget att dessa åtgärder kommer till stånd snarast. Dels krävs en medlemsdebatt och ett medlemsengagemang, eftersom frågor om vilka kooperativa principer företagen ska bygga på är helt grundläggande. Det vore dock önskvärt med engagemang också från annat håll. Här tänkes på massmedia, näringslivet i övrigt och regeringskansliet, eftersom dessa kretsar dels har stort inflytande över hur regelverket kan bli för den svenska livsmedelssektorn, och dels har tidigare uttryckt visst intresse för hithörande frågor. Till denna lista ska också nämnas andra forskare, som förhoppningsvis genom denna bok kan få ett intresse väckt för det i Sverige så viktiga producentkooperativa företagandet. Genom att dessa skilda grupper deltar i diskussioner och undersökningar kan de bidra till att kooperationens regelverk blir i bättre överensstämmelse med framtidens ekonomiska krav och därmed att kooperationens legitimitet stärkes.
This study comprises a qualitative analysis of the governance structures within the two largest agricultural cooperatives in Sweden, both of which have large and heterogeneous memberships, as well as sizeable and complex business operations. Interviews were conducted with district council members and representatives from the boards of directors. The data from both case cooperatives indicate a genuinely traditional democratic member governance structure. There is a great deal of social capital in the governance system. A tentative explanation of the member involvement is that the cooperatives' equity capital is owned by the individual members, and the members are free to sell and buy their shares at a market rate. The members are satisfied with the return on the capital they have invested in the cooperatives. They receive bonus shares and dividends above what most members would get in other investments. A conclusion is that very large cooperatives may succeed well with a member-democratic governance system of the traditional cooperative type, which in this case is probably due to the members' satisfaction with the individualized ownership of the cooperatives.
The purpose of this paper is to present Danish distribution research, with an emphasis on research conducted during the last decade. In order to give the reader an understanding of the background of current research, a number of older projects are also mentioned. We refrain, on the other hand, from suggesting any trends for the future development of Danish distribution research — trends concerning topics, paradigms and methodology. As will be seen, the volume of research is quite small and the number of researchers is very limited. Hence, the future of distribution research is very dependent on the development of a few individuals and on their subjective choices. Having said this, it should also be made clear that what is presented below deals only with academic research.
